ADELANTE

"you can spend minutes, hours, days, weeks or even months over-analyzing a situation; trying to put the pieces back together, justifying what could've, would've happened... or you can just leave the pieces on the floor and move the fuck on."

-tupac shakur 

de senaste dagarna har inte varit sa jatteroliga. alla "tank om jag hade gjort sa och sa istallet"-tankar har varit konstant narvarande och det har gjort mig till en vandrande frustrationsbomb. har varit tvungen att ta tag i en del praktiska saker som att ga till polisstationen och annu en gang pa spanska gora en stoldanmalan pa de forsvunna sakerna och jag har kopt en billig tillfallig telefon som fungerar att anvanda for internet och skype. utover det har jag bara kant mig allmant lag och dessutom lite sjuk. inget har kants sarskilt kul eller spannande och allt har liksom bara flytit forbi med en deppig likgiltighet. har gatt runt i fina parker och i den historiska delen av staden, nagot som jag brukar uppskatta att gora, men intresset for att se saker har liksom bara inte funnits dar. vi bor pa ett valdigt bra hostel fullt med trevliga manniskor men jag orkar inte riktigt anstranga mig for att vara social och traffa nytt folk. jag har foljt med alla for en utekvall men blev lite for full och ville bara ga hem och sova. de senaste tva dagarna har jag skypat i timmar med manga nara och kara dar hemma och efter det gratit lite i smyg av saknad for det dar bekanta, okomplicerade. 

jag har helt enkelt kant mig enormt oinspirerad och framfor allt less. less pa att saker inte gar jag vill men mest less pa mig sjalv for att jag har sa svart for att ta ett djupt andetag och ga vidare. det har tror jag var droppen for mig pa nagot vis. motgang efter motgang har forsvarat och forsamrat min resa och efter varje gang har jag retoriskt fragat mig sjalv vad som mojligen kan ga mer fel - och varje gang jag har gjort det har jag bistert insett att det inte alls varit en retorisk fraga utan att den hade ett pissigt, valdigt tydligt svar. 

genom att jag blivit av med min telefon, min kamera, min internetbankdosa, laddsladdar, halften av min backup pa foton i form av ett minneskort och ett usb-minne och framfor allt min dator har nu mitt vardagsliv pa resan forandrats en hel del och aven blivit betydligt svarare ur manga aspekter. jag sorjer inte bara alla bilder jag forlorat och aldrig kommer fa tillbaka; jag kommer ha mycket svarare att boka saker, fa tillgang till snabb information, skota bankarenden, bli underhallen pa dygnslanga bussresor, lagga till nya radioprogram och ny musik i ipoden, dela bilder med folk och irriterar mig nagot alldeles enormt pa att behova blogga utan de tre sista bokstaverna i det svenska alfabetet. det ar nagot jag bara maste acceptera fran och med nu och forsoka losa pa andra satt sa gott det gar. jag inser att allt detta kan lata oerhort trivialt och att jag verkar overdriva problemen en aning men nar man har sa lite materiellt sett blir en sadan har forlust ett totalt fiasko.

men i och med att jag med gladje lamnar ecuador imorgon och nar det sista landet pa min resa har jag bestamt mig for att bara sluta vara sa himla mycket typiskt JAG hela tiden. jag ska gora mitt yttersta for att lagga av med att vara sa sjukt fixerad over att allt ska fungera precis som jag vill, tanka om nar det galler att prioritera vad som borde och inte borde ta upp hela min tankekraft och helt enkelt lamna 100% av den har dryga incidenten bakom mig. bara chilla mer. jag vill verkligen gora mina sista manader till de basta och kanske aven sluta fokusera lika mycket pa att dokumentera, uppdatera och vara uppkopplad hela tiden. istallet tanker jag lagga all min energi pa att verkligen utforska colombia; landet i sydamerika jag langtat mest efter att komma till och som jag medvetet satt undan mest tid for.

sa lat oss ta en titt pa kartan igen! fran quito ska jag imorgon bitti resa vidare sjalv eftersom kate ska tillbaka till bolivia. till den colombianska gransen tar det fyra timmar och sedan ska jag direkt forsoka komma med en buss till cali, den tredje storsta staden. dar ska jag spendera tva dagar for att efter det hoppa pa ett flyg till cartagena pa den karibiska kusten. den 9-12 februari kommer jag sedan spendera i barranquilla nagra timmar darifran i sallskap med tre kompisar och tiotusentals andra dansglada manniskor for att delta i en av sydamerikas absolut storsta karnevaler! det kommer bli en otroligt haftig upplevelse. sedan har jag over tva manader pa mig att resa vart jag an kanner for och formodligen hitta en schysst stad att stanna ett langre tag i for mer spanskalektioner och en djupare insyn i kulturen.

jag tror att jag behovde nagra dagar for att deppa klart och nu bestammer jag att det ar stopp for det. nu har jag bara nagot som kallas att leva livet att gora. adelante, colombia! framat nuraaa.