mot nya äventyr

idag är det måndag och första dagen på länge det levereras post. kom mitt kort? nej :))))) kände hur bägaren rann över en smula, som man brukar säga. posten kan ju förvänta sig x antal hatmejl, minst sagt. var världens krångligaste gäst och fick receptionisten på hostele tatt kontakta lite olika människor på posten i chile som efter mycket om och men kunde avläsa från mitt tracking-nummer att brevet inte ens ankommit chile än fastän det borde ha varit framme vid det här laget, att det antagligen fastnat på vägen någonstans och att de inte kunde göra något eller säga när det kunde förväntas komma fram utan att jag skulle bli tvungen att kontakta den svenska posten. jag såg framför mig oändliga, dyra telefonsamtal och ytterligare dag efter dag av väntan och kände bara HELL NO, nu skiter jag i det här. jag gick snabbt ned till busstationen och bokade en enkelresa till san pedro de atacama i norra chile imorgon från santiago. så. inget kort, men gladare madeleine. världen kallar!

det slog mig inte förrän ungefär nu hur extremt långt geografiskt sett jag ska åka. tänkte ju bryta upp bussresan lite med fler stopp längs vägen men nu känner jag att jag bara vill komma till bolivia så fort som möjligt så väljer att göra den mördande allt-i-ett-svep-versionen. bussresan till san pedro kommer att ta allt som allt 26 timmar och snålade in på att lyxa till det med ett extra bekvämt säte. ska nu uthärda detta i en motsvarande ekonomiklass-flygplansstol. vet inte hur värt jag kommer tycka detta är när jag kommer fram, min rumpa kommer antagligen aldrig förlåta mig.

så kommer komma fram till san pedro på onsdag kväll, kommer inte vara nåbar alls tills dess. hasta luego!

de helmarkerade röda linjerna är sträckor jag åkt och den streckade är morgondagens resväg. kanske är svårt att förstå proportionerna och att inse hur SJUKT långt det faktiskt är men google maps talar om att det är 1632 km. det är längre än vad det är mellan kiruna och göteborg! förstå då hur avlångt chile är, det är helt vansinnigt.