rånet

de senaste dagarna har gått ut på en daglig rutin av spanskalektioner, läxor och häng på caféer. helgen har dock varit vild eftersom det var inte mindre än tre födelsedagar på rad inom hostelet som avlöste varandra vilket betydde avcheckande av alla happy hours på barerna, försök att mingla runt på spanska och få bolivianska kompisar för att sedan dansa loss hela nätterna. det har varit loco, minst sagt. något mindre roligt är att jag och en kompis blev brutalt rånade igår natt. det hela hände jättefort och jag var helt paralyserad under tiden men jag ska försöka skrapa ihop minnesbilderna från en av de obehagligaste minuterna i mitt liv.

vi var på väg hem från en klubb, klockan var runt halv fyra och vi var på gatan där båda våra hostel ligger, ungefär mitt emellan dem. plötsligt kom tre killar fram mot oss och började putta på min kompis, som om han verkligen ville bråka. han är nästan två meter lång och tacklade knuffarna ganska bra, men då slog vidret plötsligt till honom med knytnäven rätt på halsen medan den andra killen snabbt gick igenom hans fickor. den tredje personen tog stryptag på mig mot en vägg och när jag försökte slingra mig ur slog han till mig på kinden. det hela skedde blixtsnabbt och jag förstod inte alls vad som hände men kände plötsligt en enorm smärta i axeln. samtidigt slog min vän tillbaka och killarna började bli ännu aggressivare och han skrek typ tre gånger "run madeleine! now!" innan jag tog mig samman och fattade att det var dags att kuta för livet. de jagade oss nedför gatan men vi var mycket snabbare och slängde oss in genom dörren på hans hostel. när dörren gick i lås bakom oss gick det upp för mig att jag inte hade min handväska längre och min kompis mobil var också borta. insåg verkligen inte förrän i det ögonblicket att vi blivit rånade, de var så sjukt påstridiga att det verkade som att det enda de ville var att slåss. någonstans där övergick mitt tysta chocktillstånd till att jag började storgrina, sedan grät jag i typ två timmar i sträck efter det. det var så fruktansvärt overkligt. smärtan i axeln berodde på att en av rånarna verkligen hade ryckt av min väska så axelbandet måste gått av och jag har ett långt, ömmande sår efter det även om bandet var över min t-shirt. jag fick stanna på min kompis hostel den natten; hade verkligen ingen lust att gå tillbaka till mitt eget efter det som hände. jag fick låna en telefon och ringde gråtandes och skrämde mamma och pappa som hjälpte mig med att spärra och anmäla grejer.

jag blev av med ett bankkort, körkort, lite kontanter och mitt favoritläppstift så kom ju verkligen hyfsat lindrigt undan, men det stör mig att jag bara har ett bankkort kvar nu från de tre jag hade när jag lämnade sverige. oturen med kort alltså?

idag har vi bara hängt på ett café och försökt smälta allt. jag mår bra bortsett från såret på axeln men det var definitivt en händelse jag inte kommer glömma. det är svårt att skaka bort känslan av att ha blivit överfallen. det mest chockerande är hur någon helt oprovocerat kan vilja någon så illa? ja hörrni, det finns så mycket störda personer på den här jorden.