2013-01-30

svett, återförening och mörkt bröd

några dagar i montañita räckte verkligen. efter tre nätter utan i princip någon sömn och bara en massa regn bestämde vi oss för att dra vidare. stephan hade ett flyg från guayaquil att passa och jag hade ingen aning om vad nästa ställe skulle bli så jag hakade på för att ta mig vidare därifrån. guayaquil är ecuadors största stad men var inte någon favorit; en smutsig hamnstad som kändes påtagligt osäker när solen gått ner och det var dessutom fullt med råttor och kackerlackor på gatorna eftersom stadens sopsystem verkar fungera på så sätt att alla bara slänger ut sina soppåsar genom dörren - klart. har noll bilder därifrån eftersom det inte riktigt fanns något särskilt att göra förutom att hitta ställen med bra ac för SATAN vad varmt det var! bortsett från i anderna kommer det ju längre norrut jag åker bli varmare och varmare.

medan jag svettades under rummets fjuttiga fläkt och gjorde min research kring vart sjutton jag skulle åka därnäst ringde kate upp och sa att hon ändrat plan och var i ecuador! så himla kul! så vi bestämde oss för att ses i baños; ett populärt stopp i norr ett par timmar från huvudstaden quito. så jag vinkade hejdå till stephan igår morse och påbörjade sedan den värsta bussresan på länge. jag har nog klagat både en och två gånger på usla bussresor men vad jag inte upplevt förrän nu är stekheta, svettstinkande, kvava sådana utan luftkonditionering. vidrigt! jag satt vid ett fönster vilket gjorde att ett dilemma uppstod: antingen kunde jag ha fönstret öppet men bli totalt sönderblåst och få ont i örat igen eller ha fönstret mer stängt och svettas ihjäl. sätet gick inte att luta bak och hade inte sovit så bra natten innan pga kokade av värme, så även fast jag var dödstrött kunde jag inte sova en blund. åtta evighetslånga timmar senare kom jag fram till baños och förundrades över hur landskapet och temperaturen kunde ha ändrats så radikalt på bara 30 mil. ja, ni såg tyvärr rätt - 30 mil tar ofta åtta timmar med buss i sydamerika. i alla fall, från att ha kommit från havsnivå kände jag av altituden lite, jag var tvungen att ta på mig mer kläder och njöt av den svala, klara luften medan jag fann mig själv blicka ut över andernas höga berg ännu en gång. helt vansinnigt vilket monster till bergskedja. ända sedan södra argentina dessa berg följt mig; dammiga, snöklädda, klippiga, fuktiga av skog i djungeln och här som plats för högt belägna gröna åkrar och fält. fascinerande.

så jag kom hit tidigt igår kväll och mötte upp kate igen för femtioelfte gången på den här resan. vi gick till en engelsk pub och åt mat och drack lokalt producerat öl och sedan somnade jag före midnatt för första gången på flera veckor. så himla skönt att få en bra natts sömn, det händer inte allt för ofta! idag ska vi besöka varma källor vilket är vad denna stad är uppkallad efter. kuriosa: baños betyder bad men är även ordet som används när man ska gå på toa så jag befinner mig i en stad som praktiskt taget heter "toaletter".


idag till lunch åt vi OTROLIGA smörgåsar, det godaste brödet jag ätit i sydamerika! har liksom inte stött på mörkt bröd sedan typ.. chile?! tan rico!


hej kate!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar